CredoAkademin

Fråga:

Finns det en moral som gäller alla människor?


Vad menas med “en moral som gäller alla människor”? Menar man en sorts minsta gemensam nämnare av moraliska övertygelser som alla människor håller med om? Frågan är visserligen intressant, och troligtvis är svaret att människor världen över är mycket mer överens när det gäller moral än vi vanligtvis tror. I alla kulturer finns det regler som skyddar liv, nära relationer och någon form av äganderätt (eller förfoganderätt).

Men vanligtvis syftar inte frågan på huruvida det finns moral som vi faktiskt är överens om, utan om det finns någon moral som vi borde vara överens om. Finns det någon objektiv moral, dvs moraliska värden, regler eller förpliktelser som gäller oberoende om vi människor tror att de gäller eller ej? Detta är frågan jag ska försöka besvara här.

Föga förvånande finns det två huvudalternativ att välja mellan: ja eller nej. Om man svarar ”nej”, brukar man antingen mena att moralen bestäms av individen eller av kollektivet. I detta fall är moralen helt subjektiv och bestäms av respektive individ. Då är olika moral ungefär som olika smakuppfattningar. Någon gillar vaniljglass, en annan gillar chokladglass. Någon gillar generositet, medan en annan gillar stöld. Denna uppfattning är inte särskilt vanlig och rimmar illa med hur vi vanligtvis uppfattar moral.

I stället menar många som svarar ”nej” att moralen bygger på kollektivet. Man kan t ex tänka sig att många individer sluter ett sorts kontrakt att hjälpa varandra och att de moraliska reglerna bygger på det. Moralen är då rationell eftersom vi alla tjänar på att dessa regler följs. Om du hjälper mig så hjälper jag dig; om du inte dödar mig så dödar jag inte dig, osv. Detta gör moralen ”mer” objektiv än om den bara bygger på individen. Man skulle till exempel kunna likna moralen vid pengar. Pengar har ett värde på grund av hur kollektivet värderar en ekonomisk styrka. En enstaka individ kan inte bestämma att 10 kronor räcker för att köpa ett hus eller en bil. 10 kronor har ett visst värde oberoende av individen – men beroende av kollektivet. På samma sätt kan det vara med moralen – den är beroende av kollektivets medvetna eller omedvetna moraliska överenskommelser, och detta kan inte enstaka individer ändra på. Vi kan kalla denna syn på moralen för den moraliska kontraktsteorin.

Problemet med kontraktsteorin är att det verkar finnas moraliska värden som går djupare än kontraktet. Fundera på följande frågor: Vad har individen för moralisk förpliktelse att hålla det moraliska kontraktet om individen inte längre vill följa överenskommelsen? Moralen bygger ju på kontraktet, men det finns ingen moral på vilket kontraktet kan vila. Och är kontraktet verkligen gynnsamt för alla? Kommer inte många situationer att uppstå där en individ tjänar på att i smyg bryta kontraktet och att detta faktiskt är det bästa valet?! Men hur kan det ”bästa” valet vara moraliskt felaktigt? Och hur kan då moralen sägas vara rationell? Till sist kan man undra om detta är vad vi faktiskt menar med ”moral”. Det verkar som om moralen går djupare än vad en kollektiv överenskommelse skulle göra. Om Hitler fått världsherravälde och dödat alla som inte höll med honom, skulle då nazismen ha blivit det moraliskt rätta synsättet (eftersom alla då levande människor är del i det nazistiska moralkontraktet)?

De som svarar ”ja” på frågan om det finns en moral som gäller alla människor menar att moralen på något sätt är förankrad i verkligheten oberoende av människan. Vissa saker är goda och rätta medan andra saker är onda och felaktiga, oavsett vad några eller alla människor kommer överens om. Det är mycket svårt att i praktiken och på ett konsekvent sätt förneka detta synsätt. Exempelvis är det svårt att avstå från moraliska omdömen i relation till den person som inte längre vill ställa upp på det moraliska kontraktet. Den som vill lämna kontraktet skulle knappast bemötas av attityden: ”Jaha, du vill inte längre vara moralisk (dvs du vill lämna kontraktet)? Okej, då gäller inte moralen dig längre.” Det är inte människors vilja som bestämmer moralen – varken på individnivå eller kollektivt. Det är därför en värld med endast nazister skulle vara en moraliskt dålig värld.

Men om man svarar ”ja” på frågan uppstår genast en följdfråga: vilken aspekt av verkligheten uttalar man sig om när man gör moraliska påståenden? Här finns det också olika svar. Ett vanligt kristet svar, som även vi på CredoAkademin omfattar, är att moralen ytterst sett är förankrad i Guds egenskaper. Gud är god till sin natur och har därför skapat en ursprungligt god värld med goda varelser för goda syften. Moralisk godhet är därför både synlig i världen och förankrad i den osynlige och evige Gudens natur.

Besvarat av Mats Selander den 4 jun 2007



© Apologia, Luntmakargatan 84, 113 51 Stockholm.