CredoAkademin

Var Jesus analfabet?

Stefan Gustavsson Artikel på medelnivå



Försöken att sänka Jesus som person är många nuförtiden. Jonas Gardell väckte uppmärksamhet när han i samband med utnämningen till hedersdoktor föreslog att vi ska tänka oss Jesus som analfabet. På ytan en detaljfråga, men i verkligheten gäller det mer än kuriosa. Muntlig tradering och memorering kan förvisso ge ingående kännedom om innehållet i en tradition, men det är inte jämförbart med att själv kunna läsa. Frågan om Jesus läskunnighet är väsentlig; varför sätta tilltro till en man som påstår att han kommit för att uppfylla Skrifterna, om han själv inte ens kan läsa dem?

Gardells argument för att betrakta Jesus som analfabet är följande: För det första att man räknar med att ”upp mot 95 % av den judiska befolkningen vid den här tiden inte kunde läsa”. För det andra att det judiska skolväsendet ”tillskrivs en man som faktiskt inte är verksam förrän Jesus är vuxen”.

Båda argumenten är märkliga. För det första går det inte att dra slutsatser angående en individs läskunnighet utifrån en generell bedömning. Det är ett logiskt felslut; ungefär som att förneka att jag är 1,88 lång eftersom medellängden för män i Sverige är 1,80. För det andra tillskrivs, enligt Talmud, det judiska skolväsendet Simeon ben Shetach, en farisé som levde 120-40 före Kristus.

Vi lämnar Jonas Gardell. Om vi i stället ställer frågan om Jesus läskunnighet till det historiska materialet förändras situationen. Där möter oss ett antal aspekter som ett svar måste göra rättvisa åt.

För det första det judiska folkets unika identitet. Den judiska religionen var en skriftreligion. Den hölls samman av Torah, som var en skrift! Det går därför inte att dra slutsatser om judarna utifrån generella bedömningar av situationen i romarriket.  I boken Reading and Writing in the Time of Jesus säger professor Alan Millard: “Läskunnigheten i det judiska samhället skiljde sig påtagligt från det grekisk-romerska samhället, eftersom det fanns en stark tradition av utbildning, för att åtminstone män skulle kunna läsa från Skrifterna i synagogans gudstjänst.”

Enligt Shema, alltså orden från 5 Mosebok 6 som varje lagtrogen jude reciterade dagligen, skulle föräldrarna inpränta hos sina barn Herrens lag. De skulle också skriva lagens ord på sina dörrposter.1 Det är uppenbart att med sådana föreskrifter i hjärtat av religionsutövningen kommer läs- och skrivkunnigheten att påverkas positivt. Som Paul Foster skriver i Journal for the Study of the Historical Jesus: “Till skillnad från många av de religiösa rörelserna i romarriket var judendomen (och efterföljande kristna grupper) en i högsta grad textbaserad … gemenskap.”2

Två välkända judiska historiker som båda är ungefärligt samtida med Jesus – Philo som levde 20 f kr till 50 e kr och Josefus som levde 37 till ca 100 e kr – bekräftar bilden av utbildning och läskunnighet i det judiska samhället. Philo skriver om hur man från tidig ålder undervisades i Guds lag.3 Josefus skriver om den stolthet som fanns bland judarna över utbildningen av våra barn och hur lagen föreskriver att barn ska lära sig läsa.4

När evangelisten Johannes berättar om Jesus avrättning nämner han något intressant: “Pilatus hade också låtit skriva ett anslag som sattes upp på korset, och där stod: Jesus från Nasaret, judarnas konung. Detta lästes av många judar, eftersom platsen där Jesus korsfästes låg strax utanför staden, och texten var på hebreiska, latin och grekiska.” Det finns ingen anledning att sätta upp skriftliga anslag i en kultur av analfabeter, men i Jerusalem fanns det uppenbarligen många judar som kunde läsa.

Slutsatsen är entydig: Läskunnighet var mycket vanligare bland judarna än i romarriket generellt.

För det andra de indikationer på läskunnighet som finns i källmaterialet om Jesus från Nasaret. Låt mig nämna sex sådana indikationer:

(1) Jesus föddes i en from, Torah-trogen familj, som därför säkert prioriterade undervisning i lagen.5

(2) Jesus mamma var släkt med en prästfamilj;6 vi vet uttryckligen att prästen Sakarias var både läs- och skrivkunnig.7

(3) Jesus tituleras som vuxen Rabbi eller Lärare – en icke läskunnig rabbin var en anomali i Israel: “I en judisk kontext är det knappast trovärdigt att tänka sig att en rabbin, som omger sig med lärjungar, debatterar Skriften och dess uttolkning med andra rabbiner och skriftlärda, själv inte kan läsa.”8

(4) Jesus gick offentligt i konfrontation med samtidens skriftlärda och utmanade dem gång på gång med orden: “Har ni inte läst?”9 Eller som han säger i diskussionen med den laglärde: “Vad står skrivet i lagen? Vad läser du där?”10 Om han själv inte kunde läsa, hade han knappast uttalat sig så.

(5) Jesus visade ingående kännedom om Skriften. Om vi följer de tre synoptiska evangelierna ser vi att han citerar eller anspelar på tjugotre av GT:s böcker: alla de fem Moseböckerna, de tre stora profeterna Jesaja, Jeremia och Hesekiel, åtta av de tolv små profeterna och fem av ”skrifterna”. Med andra ord handlar det om alla böckerna i lagen, de flesta av profeterna och några av skrifterna. Han citerar eller anspelar femton gånger på texter i 5 Mosebok, fyrtio gånger på texter i Jesaja bok och tretton gånger på texter ur Psaltaren – uppenbarligen hans favoritböcker!8

(6) Jesus slog samtiden med häpnad eftersom han trots avsaknad av akademisk examen uppvisade så stor bildning: “Judarna blev förvånade och sade: ‘Hur kan han som inte har studerat vara så lärd?’”12  Ordagrant undrar de hur han kan ”ha kunskap om bokstäver” trots att han inte har ”studerat”. I uppslagsverket The Bible Background Commentary utläggs det på följande sätt: “De flesta barn i den grekisk-romerska världen hade inte råd med ens en grundläggande utbildning. Men judiska barn i Palestina, kanske med undantag för de allra fattigaste (och en snickarfamilj hörde inte dit), lärde sig att läsa och recitera Bibeln, oavsett om de kunde skriva eller inte. Frågan här är inte om Jesus var analfabet (det var han inte), men att han aldrig hade gjort några formella studier av Skriften med en välutbildad lärare. Ändå utlägger han den lika väl som vilken som helst av de skriftlärda…”13 Jesus skriftförståelse väckte uppmärksamhet.

Notera att Jesus läskunnighet över huvud taget inte är en frågeställning i evangelierna. Som Craig Evans påpekar finns det ingen apologetisk tendens att framhäva den som om den vore ifrågasatt!8 Tvärtom tas den helt naturligt för given rakt igenom evangelierna.

Slutsats: Det historiska materialet indikerar på ett konsekvent sätt att Jesus var läskunnig. Som J P Meier skriver i boken A Marginal Jew: “Bilden av en from judisk familj, Jesus eget intresse av den judiska religionen och hans debatter om Skriften med professionella skriftlärda och fromma fariséer … gör det till en mer trolig hypotes att han kunde läsa de heliga texterna.”15

Alltså precis det som Lukas också uttryckligen beskriver:

16Han kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa, 17och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet:

18Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet 19och förkunna ett nådens år från Herren.

20Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. 21Då började han tala till dem och sade: “I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.”

 

©  CredoAkademin 2008



Fotnoter:
  1. 5 Mos 6:4-9, 6:7; 11:19; 31:12-13
  2. Paul Foster, “Educating Jesus: The Search for a Plausible Context”, Journal for the Study of the Historical Jesus 2006; 4; 7
  3. All men guard their own customs, but this is especially true of the Jewish nation. Holding that the laws are oracles vouchsafed by God and having been trained in this doctrine from their earliest years, they carry the likenesses of the commandments enshrined in their souls. Philo, De Legatione, 31 §210.
  4. Above all we pride ourselves on the education of our children, and regard as the most essential task in life the observance of our laws and of the pious practices, based thereupon, which we have inherited. 
    [The Law] orders that (children) shall be taught to read, and shall learn both the laws and the deeds of their forefathers …
    … most men, so far from living in accordance with their own laws, hardly know what they are. ... But, should anyone of our nation be questioned about the laws, he would repeat them all more readily than his own name. The result, then, of our thorough grounding in the laws from the first dawn of intelligence is that we have them, as it were, engraved on our souls. Josephus, Against Apion, 1.12 §60; 2.25 §204; 2.18 §176, §178.
  5. Luk 2:22
  6. Luk 1:36
  7. Luk 1:63
  8. Craig A. Evans, Jewish Scripture and the Literacy of Jesuswww.craigaevans.com/evans.pdf
  9. Matt 12:3, 5, 19:4, 21:16, 42
  10. Luk 10:26 Folkbibeln
  11. Craig A. Evans, Jewish Scripture and the Literacy of Jesuswww.craigaevans.com/evans.pdf
  12. Joh 7:15
  13. Keener, C. S, The IVP Bible Background Commentary: New Testament (IVP: 1993).
  14. Craig A. Evans, Jewish Scripture and the Literacy of Jesuswww.craigaevans.com/evans.pdf
  15. J P Meier, A Marginal Jew: Rethinking the Historical Jesus. I. (New York: Doubleday, 1991), s. 351.
© Apologia, Luntmakargatan 84, 113 51 Stockholm.