CredoAkademin

Vad är intelligent design?

William Dembski Artikel på medelnivå



Föreställ dig Mount Rushmore1 – vilka egenskaper har denna klippformation som gör oss övertygade om att den är designad av en intelligens och inte bara av vind och erosion? Designade företeelser som Mount Rushmore visar prov på karaktärsdrag och mönster som pekar hän mot en intelligens. Dessa karaktärsdrag och mönster utgör tecken på intelligens. Förespråkare för intelligent design, så kallade designteoretiker, nöjer sig inte med att betrakta dessa tecken som enbart intuitioner. I stället envisas de med att studera dem i vederbörlig ordning, noggrant och vetenskapligt.

Intelligent design är den vetenskap som studerar tecken på intelligens.  Observera att ett tecken inte är identiskt med det betecknade. Intelligent design försöker inte tränga in i designerns medvetande och räkna ut vad denne tänker. Fokus ligger inte på designerns medvetande (det betecknade) utan på den företeelse som har sin orsak i dennes medvetande (tecknet). Vad som rör sig i en designers huvud kan visserligen vara en intressant fråga, och visst kan man dra vissa slutsatser om hur en designer tänker utifrån de saker denne producerar (under förutsättning att designern är ärlig och uppriktig). Men designerns tänkande faller utanför ramen för intelligent design. Som vetenskapligt forskningsprogram undersöker intelligent design intelligensens verkningar och inte intelligensen som sådan.

Vad som gör intelligent design så kontroversiell är att den påstår sig ha funnit tecken på intelligens i biologiska system. Charles Darwins viktigaste bidrag till vetenskapen var, enligt Francisco Ayala, att visa hur den ändamålsenliga komplexiteten hos organismer kunde åstadkommas utan en styrande intelligens. Följaktligen är intelligent design en direkt utmaning mot darwinismen och andra naturalistiska teorier om livets uppkomst och utveckling. Design har haft en stormig idéhistoria. Dess huvudproblem de senaste två hundra åren har varit att hitta en hållbar formulering av designbegreppet som bidrar till att föra vetenskapen framåt. Vad som hindrat design från att accepteras i den vetenskapliga världen efter darwinismens genombrott är att man saknat exakta metoder för att urskilja intelligent orsakade företeelser från ointelligent orsakade sådana.

För att design ska vara ett fruktbart vetenskapligt begrepp måste man som vetenskapsman vara säker på att man på ett tillförlitligt sätt kan avgöra om någonting är designat eller inte. Johannes Kepler trodde till exempel att månens kratrar var intelligent designade av månvarelser. Numera vet vi att kratrarna har bildats av blinda naturprocesser (som meteornedslag). Det är denna rädsla för att felaktigt hänföra någonting till design och senare få det vederlagt som har hindrat design från att godtas som riktig vetenskap. Men designteoretiker gör nu gällande att man formulerat exakta metoder för att kunna urskilja designade företeelser från odesignade. Dessa metoder, menar man, gör att man kan undvika Keplers misstag och tillförlitligt upptäcka design i biologiska system.

Intelligent designs viktigaste anspråk som teori om livets uppkomst och utveckling är att endast intelligenta orsaker nöjaktigt kan förklara komplexa, informationsrika biologiska strukturer och att dessa orsaker kan upptäckas empiriskt. Att säga att intelligenta orsaker kan upptäckas empiriskt är detsamma som att säga att det finns väldefinierade metoder som – grundat på observerbara egenskaper – tillförlitligt kan skilja ut intelligenta orsaker från blinda naturliga orsaker. Ett flertal specialvetenskaper har redan utvecklat sådana metoder för att göra den sortens urskiljning – särskilt kriminalteknisk vetenskap, kryptografi, arkeologi och sökandet efter utomjordisk intelligens (SETI). Grundläggande för samtliga dessa metoder är deras förmåga att sålla bort slump och nödvändighet.

Astronomen Carl Sagan skrev en roman om SETI som hette Kontakt, som senare filmatiserades med Jodie Foster i huvudrollen. Själva handlingen och utomjordingarna var förstås uppdiktade, men Sagan grundade SETI-astronomernas metoder för att upptäcka design helt och hållet på vetenskapligt bruk. Riktiga SETI-forskare har med andra ord aldrig upptäckt några designade signaler från yttre rymden, men skulle de råka stöta på en sådan signal – så som astronomerna i filmen gjorde – skulle de också dra slutsatsen att signalerna var designade. Varför drog radioastronomerna i filmen en sådan slutsats utifrån de pip och pauser som avlyssnades från rymden? SETI-forskare kör in signaler som hämtats långt utifrån rymden genom datorer som programmerats för att känna igen vissa bestämda mönster. Signaler som inte stämmer med något av dessa mönster passerar igenom ”silen” och klassas som slumpmässiga.

Efter att i åratal ha tagit emot till synes meningslösa ”slumpmässiga” signaler, upptäckte forskarna i filmen Kontakt ett mönster med regelbundna ljud och pauser som motsvarade en serie bestående av alla primtal mellan 2 och 101. (Primtal är jämnt delbara endast med sig själva och med ett.) Detta fångade deras uppmärksamhet, och de kunde direkt påvisa existensen av intelligent design. När en serie började med två ljud och sedan en paus, tre ljud och sedan en paus, och sedan fortsatte så för varje primtal ända till 101, måste forskarna sluta sig till att de hade kontakt med en utomjordisk intelligens.

Förklaringen är att ingenting i de fysiska naturlagarna kräver att radiosignaler ska anta ena eller andra formen, så primtalsserien är alltså villkorlig och inte nödvändig. Primtalsserien utgör samtidigt en längre serie och är därför komplex.2 Observera att om talserien inte hade varit komplex, kunde den mycket väl ha uppstått av en slump. Slutligen är den inte bara komplex utan ger också prov på ett visst oberoende mönster, en specifikation. (Det var inte vilken vanlig nummerserie som helst utan en matematiskt signifikant sådan, nämligen primtalen.)

Intelligens lämnar efter sig ett visitkort, ett typiskt kännemärke – vad jag kallar för specificerad komplexitet. En företeelse visar prov på specificerad komplexitet om den är villkorlig och följaktligen inte nödvändig, om den är komplex och följaktligen inte med lätthet kan upprepas av slumpen, samt om den är specificerad i bemärkelsen att den visar prov på ett visst oberoende mönster. Observera att det inte räcker bara med en osannolik företeelse för att sålla bort slumpen: singlar man slant tillräckligt länge får man en mycket komplex och osannolik företeelse.  Ändå har man ingen direkt anledning att inte hänföra det till slumpen.

Det viktiga med specifikationer är att de kan sättas upp objektivt och inte bara läggas på företeelsen i efterhand. Om till exempel en bågskytt skjuter pilar på en vägg och man sedan går fram och ritar måltavlor runt pilarna, lägger man på ett mönster i efterhand. Om måltavlorna å andra sidan sätts upp i förväg (”specificeras”) och bågskytten träffar dem mitt i prick, då vet man att det var avsiktligt (”designat”).

När designteoretiker ska avgöra om biologiska organismer visar prov på specificerad komplexitet eller inte, inriktar man sig på identifierbara system som enskilda enzymer, metaboliska flöden, molekylmaskiner och liknande. Dessa system är specificerade på grund av sina självständiga funktionskrav, och de visar prov på hög grad av komplexitet. Om en oundgänglig del av en organism visar prov på specificerad komplexitet, då måste givetvis all design som kan hänföras till den delen tillämpas på organismen som helhet. Man behöver inte visa att alla delar av organismen är designad – vissa delar kan faktiskt vara ett resultat av helt naturliga orsaker.

Just kombinationen mellan komplexitet och specifikation övertygade radioastronomerna i Närkontakt av tredje graden om att de fått kontakt med en utomjordisk intelligens. Specificerad komplexitet är det typiska kännemärket på intelligens. Det är ett tillförlitligt empiriskt tecken på intelligens på samma sätt som fingeravtryck är tillförlitliga empiriska tecken på mänsklig närvaro.  Designteoretiker hävdar att blinda naturliga orsaker inte kan generera specificerad komplexitet.3

Därmed inte sagt att naturligt förekommande system inte kan ge prov på specificerad komplexitet eller att naturliga processer inte kan fungera som kanal för specificerad komplexitet. Naturligt förekommande system kan visst ge prov på specificerad komplexitet, och naturen kan utan inblandning av någon intelligens ta befintlig specificerad komplexitet och stuva om den. Men det är inte det saken gäller. Frågan är om naturen (betraktad som ett slutet system med blinda, fullständigt naturliga orsaker) kan generera specificerad komplexitet i bemärkelsen ge upphov till specificerad komplexitet där det inte tidigare fanns någon sådan.

Ta exempelvis ett träsnitt av Dürer. Det har uppstått genom att någon mekaniskt har tryckt ett insvärtat trästycke på papper. Dürers träsnitt visar prov på specificerad komplexitet. Men den mekaniska appliceringen av trycksvärtan på papperet med hjälp av ett trästycke förklarar inte träsnittets specificerade komplexitet. Den specificerade komplexiteten i träsnittet måste hänföras tillbaka till den specificerade komplexiteten i trästycket, som i sin tur måste hänföras tillbaka till Dürers egen designaktivitet (i det här fallet utmejslingen av trästycket). Den specificerade komplexitetens orsakskedja slutar inte med blinda naturen utan med en designande intelligens.

Biokemisten Michael Behe för samman specificerad komplexitet och biologisk design i sitt begrepp oreducerbar komplexitet (se hans bok Darwins’ Black Box, 1996). Behe definierar ett system som oreducerbart komplext om det består av flera inbördes samordnade delar och om avlägsnandet av en enda del fullständigt omintetgör systemets funktion. I Behes ögon är oreducerbar komplexitet ett säkert tecken på design. Ett oreducerbart komplext biologiskt system som Behe forskar kring är bakterieflagellen. Flagellen är en roterande motor uppbyggd av aminosyror och som har en piskliknande svans som snurrar 20 000 varv per minut och vars rotationsrörelse gör att en bakterie kan förflytta sig i vätska.

Behe visar att det invecklade maskineriet i denna molekylmotor – med bland annat rotor, stator, O-ringar, bussningar och vevstake – kräver ett koordinerat samspel mellan åtminstone trettio komplexa proteiner, och om någon enda av dessa delar saknades skulle motorn helt förlora sin funktion. Behe hävdar att den darwinistiska mekanismen får stora problem att försöka förklara orsaken till oreducerbart komplexa system. I boken No Free Lunch visar jag att Behes föreställning om oreducerbar komplexitet utgör ett specialfall av specificerad komplexitet och att oreducerbart komplexa system som bakterieflagellen därför är designade.

Följaktligen är intelligent design mer än bara det senaste i en lång rad designargument. De närstående begreppen oreducerbar komplexitet och specificerad komplexitet gör att intelligenta orsaker kan upptäckas empiriskt och gör intelligent design till en fullt utvecklad vetenskaplig teori som tydligt skiljer sig från filosofiska och teologiska designargument – vad som traditionellt brukar kallas naturlig teologi. Enligt intelligent design innehåller världen händelser, företeelser och strukturer som inte tillnärmelsevis kan förklaras med blinda naturliga orsaker och som bara tillfredsställande kan förklaras om man tillgriper intelligenta orsaker. Intelligent design visar detta med all önskvärd tydlighet. Således tar den en gammal filosofisk intuition och omsätter den i ett vetenskapligt forskningsprogram. Det här programmet betingas av framsteg inom sannolikhetslära, datavetenskap, molekylärbiologi, vetenskapsfilosofi och forskning kring informationsbegreppet – bara för att nämna några områden. Huruvida det här programmet kan göra design till en effektiv begreppsapparat för att undersöka och förstå naturens värld är för närvarande den stora frågan för vetenskapen.

Översättning: Mats Wall

©  InterVarsityPress och William Dembski

Källa/fotnot: Artikeln är hämtad ur boken The Design Revolution av William Dembski. Copyright (c) 2004, William A Dembski. Översatt och publicerad med tillstånd av InterVarsity Press, P.O. Box 1400, Downers Grove, IL 60515-1426, USA. www.ivpress.com



Fotnoter:
  1. Mount Rushmore är ett nationalmonument i South Dakota, USA, där en skulptör direkt i berget huggit in 18 meter höga avbildningar av fyra amerikanska presidenters huvuden: George Washington, Thomas Jefferson, Abraham Lincoln och Theodore Roosevelt. Övers anm.
  2. Dvs talen i serien är inbördes beroende av varandra. Övers anm.
  3. För en fullständig teoretisk förklaring, se min bok No Free Lunch (Lanham, MD: Rowman & Littlefield Publishers, 2002)
© Apologia, Luntmakargatan 84, 113 51 Stockholm.